Rebeccas rum. 07.09 Måndagen den 17 januari
Väckarklockan ringde och jag tryckte på snooze, för tredje gången. Jag visste att Isaac skulle bli sur eftersom att jag skulle bli sen. Men ändå, klockan var faktiskt bara sju. Vi började inte förens halv nio men det tog en halvtimme att åka till skolan. Jag vände mig om och svepte mitt tjocka täck över mig. Rrrrr! Suck klockan var redan kvart över, jag måste gå upp. Jag tog tid på mig att släpa mig över den mjuka mattan in i mitt badrum och klev in i duschen. Det var väldigt skönt ändå. Klockan halv åtta var jag klar i badrummet. Jag hade redan hunnit duscha, föna håret och locka det. Jag gick ut till mitt sovrum och öppnade dörren till min klädkammare. Den var fylld med kläder sorterade i färgordning och en stor helkroppsspegel. Det var också en skogarderob och en hylla för mina handväskor. Ändå greps jag av panik. Vad skulle jag ha på mig? Ibland önskade jag att jag hade gått i fyran igen. Då hade jag bara kunnat tagit på mig min skoluniform. Jag skulle inte ha behövt fundera på mitt klädval eftersom alla hade de gråa och gröna uniformerna. Till slut valde jag ut ett par gråa strumpbyxor i nylon, en svart minikjol och en vit kaschmirtopp. Till det valde jag ett par ankelhöga svarta stövlar. Enkelt och elegant. Jag tog av mig stövlarna och gick ner till matsalen. Vår hemhjälp Inez serverade stekt ägg och varm choklad, fast hon vet att jag bara dricker ett glas juice på morgonen. Efter frukosten gick jag upp till mitt badrum och sminkade mig lätt. Foundation, mascara och läppglans. Sedan tog jag på mig mina stövlar jag valt tidigare, en vit kappa och en vit liten handväska. Jag gick bort till mina föräldrars sovrum och sa hejdå till dom. Men mamma bara skakade på huvudet.
- Rebecca, det är minusgrader ute.
- Jag vet, sa jag med ett irriterat tonfall. Därför har jag den här kappan på mig.
- Jag menade strumpbyxorna, sa mamma sömnigt. Gå nu, Isaac väntar på dig.
Jag gick ner för trappan och ut genom ytterdörren. Isaac stog som vanligt utanför den svarta, blanka range rovern och öppnade bildörren när han såg att jag kom ut.
- Vad bra att du kom så tidigt, sa Isaac och satte sig i förarsätet.
Klockan var bara fem i åtta. Det var en bra början på veckan. Jag ringde till Saylene, en av mina bästa kompisar.
- Hej Rebecca, sa Saylene glatt.
- Hej Saylene. Vi kommer till dig om fem minuter.
- Okej, hejdå.
Isaac tittade på mitt förmodligen uttråkade ansiktsuttryck och vände sig sedan om föra att sätta på musiken. Jag kände att jag genast blev gladare.
Kommentarer
Trackback