Range rovern 08.02 Måndagen den 17 januari.

Bilen stannade utanför Saylenes hus.
- Isaac kan du stänga av musiken, frågade jag med mitt bästa jag-är-bara-en-liten-oskyldig-flicka-tonfall.
- Okej.
Isaac lyssnade nästan alltid på mig men jag ville ju ändå vara lite extra trevlig. När vi hade väntat ungefär tre minuter kom Saylene ut. Jag visste att hon gick långsamt eftersom att hon ville att jag skulle se hennes kläder ordentligt. Hon hade på sig en svart kort klänning, svarta nylonstrumpbyxor, röda högklackade stövlar, en svart kort pälskappa och en röd handväska. Det var så Saylene stil och precis som vanligt jättesnyggt. Men jag hade nog snyggare kläder ändå. Och det var bra, jag var ju den populäraste tjejen i skolan. Isaac klev ur bilen och öppnade dörren till baksätet så att Saylene kunde kliva in.
- Hej Rebecca! sa Saylene och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka, såklart.
- Vad fina kläder du har, sa jag. Jag visste att hon ville höra den kommentaren. Defenitivt en nio-poängare!
- Tack Becky. Du är en tia!
Jag blev glad över komplimangen. Så glad att jag var tvungen att krama min kompis. Vi var redan framme hos Amy och Isaac tutade. Amy kom nästan direkt.
- Hej tjejer! sa Amy och klev in i bilen. Hon var klädd i en vit sidenblus, beiga tajta jeans, lårhöga stövlar, brun skinnjacka och en orange axelväska. Hon var ännu vackrare en Saylene, men jag tror ändå att jag slår båda. Mitt största hot var Christina. Även om hon var klumpig och kraftigare än de andra tjejerna var hon jättevacker. Och idag, första dagen efter jullovet var det extra viktigt att vara snygg. Amy började som vanlig dela ut små chokladbitar och energikex. Det var hennes hemliga last, även om det inte var särskilt hemligt. Jag tog artigt emot chokladen och lade den i minibaren i bilen. De kunde vänta till senare. Chirstina var snabbare ut än både Saylene och Amy men när hon skulle kliva in i bilen lyckades hon tappa handväskan och ramla bakåt. Men hon började bara skratta och de andra tjejerna också. För det var tråkigt att missa det. Det var bara en kvart kvar som jag och mina bästa kompisar kunde snacka hemligheter. Sen skulle vi komma till skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0